••|• att teckna är stort •|••

 

Teckningens metafysik :: Anneli Pihlgren

 

Att rita en lots

visar oss en väg hur vi

kan undersöka

 

Teckning som ett läromedel i skolan. Bra tänkt, eller hur? Men hur skall det gå till?

Jag har under hösten 2013 i två månader arbetat på en lågstadieskola med just detta.

Det här är min berättelse om vad som hände.

Vid första tanken blev jag glad och upprymd. Tänk vilket bra projekt! Vad roligt, nyttigt och lärorikt detta skulle bli för både elever, lärare och konstnär. Satte mig omedelbart och tänkte ut ett stort antal möjliga teckningsstrategier för att fånga upp olika typer av lärandeprocesser med hjälp av linjen. Allra först skulle teckningskonsten benas ut ordentligt. Inspirerad av gamla klassiker som Vasari och Alberti1 ville jag undersöka hur teckningen genom årtusendena använts på just detta sätt, innan den blev ett medel mest för konst. Altamiragrottorna, hällristningarna i Tanumshede och Tisselskog, dessa bildliga hälsningar som fortfarande talar till oss med linjens språk och symboler. Ernst Cassirers symboliska teckentydning, lingvistiken, renässansens tankar om att införliva de fria konsterna med vetenskapen2, med Leonardo Da Vincis ritningar och uppfinningar som ledstjärna, grafittikonsten, - ett oändligt antal exempel vinkar till oss genom olika tider och praktiker.

Det som slog mig var vilket brett fält teckningen och linjen egentligen verkar i, och hur många differentierade sätt det finns att med linjens hjälp reda ut både det ena och det  andra. 

Men – varför just teckning? Vad är det för skillnad på teckning och andra former av bildspråk?Teckningen är det mest grundläggande, basala och enklaste sättet att uttrycka sig på, det enda som behövs är egentligen din egen kropp och en linje, tecknad med kroppen, ett föremål, en penna eller något annat. Man kan tala om kommunikation genom kroppens gestik och rörelser.

Vad innebär det att ha teckningen som läromedel? Ska man utgå från processen – det vi lär explicit via tecknandet, eller ska bilden illustrera våra tankar? Åskådliggöra? Eller ska vi undersöka med linjen som hjälpmedel? Barns tecknande handlar för det mesta om processer, bearbetningar av något som berört eller fångat dem. Det visuella resultatet är underordnat. 

 

______________________________

 

Att bara känna

går lika bra för jag kan

se i mitt huvud

 

Gill Hope beskriver i ”Thinking and Learning Through Drawing: In Primary Classrooms” hur tecknandets funktioner kan  delas upp i sex områden; teckna för att leka, teckna för uttrycka en betydelse, teckna för att känna, teckna för att se, teckna för att designa samt teckning som ett medel till att veta; för att få kunskap. Ofta ingår fler av dessa samtidigt i en teckningsprocess.

När jag funderade på vad teckning är och kan användas till tänkte jag mycket konkret och delade in teckningen och arbetet med barnen i nio olika teman, beroende på vad man skulle öva på. Jag hade en tanke om att ge elever och lärare tillgång till olika redskap samt träning i att använda dessa.  

För det första tyckte jag att det var viktigt att få ett fritt förhållningssätt till tecknandet, att våga. Jag ville också att barnen skulle släppa värderingen av bilden, inte producera ”snygga” teckningar, utan använda tecknandet på ett annat sätt. Redan tidigt behövde de sluta tänka i fint eller fult. Efter dessa inledande lektioner skulle vi sedan öva på sådant som att lära sig se, att berätta i bild, att reda ut begrepp och abstraktioner med hjälp av teckning, att memorera i bild, att teckna med hela kroppen, - använda den fysiska omgivningen och oss själva för att känna linjer, att jobba med bilder i en process samt att samarbeta och kommunicera med andra genom teckning.

Ambitiöst, eller hur?! Och, visade det sig,  alldeles för mycket att hinna med på ett par månader med endast en dag i veckan i varje grupp. 

 

Att hitta mönster

kan man göra var som helst.

Fjärilens vinge.

 

Ettorna skrattar och frågar. De har fått i uppgift att rita av ett djur. Fröken har lånat in ett antal uppstoppade fåglar, sköldpaddor och andra smådjur. Nu ska dessa studeras med hjälp av papper och penna. Men inte genom att skriva, utan barnen ska titta på, undersöka, och jämföra djuren med varandra. Hur ser en rödhakes fot ut egentligen? Vad skiljer näbben från en annan fågels näbb? Varför är deras näbbar olika? Vad beror detta på? Barnen tittar på djuren genom pappersrullar, förstoringsglas och lupp. Vad kan man få syn på? Upptäckterna tecknas ner på papper, benämnes, och utforskas vidare. 

Några veckor senare arbetar vi fortfarande med djuren. Nu fokuserar vi på strukturer, färger och mönster på fjäderdräkter, vingar och päls. Vad kan man finna där? Barnen ritar upp dessa mönsterbitar, repeterar, vänder och vrider på formerna. Till slut har de skapat helt egna mönster, alla  med utgångspunkt i djurens och naturens eget formspråk. Vi tittar på resultaten i vinkelställda speglar. Barnen fascineras och begeistras, både av vad de åstadkommit och av sin egen spegelbild. Åh, - hur stort mönstret blev! Och hur många jag är! Vad roligt det ser ut! Och fint! Tänk, - vad jag kan!

_____________________________

 

Våra ansikten 

visar sig innehålla

outsinlig värld

 

I årskurs fyra pågår en febril aktivitet. En rymdvarelse har kommit med ett uppdrag, två planeter har krockat och vuxit samman till en ny värld, barnen ska visualisera allt detta och tillsammans fundera ut hur denna nya värld skulle kunna vara och se ut. Vilka färger finns på planeten? Hur kan man leva där? Förutsättningar, möjligheter och omöjligheter vrids, vänds och diskuteras. Resultatet växer fram och manifesteras på gemensamma bilder. Rymden är temat på dagordningen. Vid ett tidigare tillfälle fick barnen träffa barnboksförfattaren och illustratören Kitty Crowther och tillsammans med henne teckna ansikten i en workshop.  Ett ansikte är på ett sätt alltid detsamma; näsa, mun, huvudform och ögon är desamma hos varje unik individ, men uttrycket varierar på oändligt många sätt. Ett ansikte kan verka ledset, förvånat, glatt, irriterat och förälskat, det finns väldigt många varianter på samma grundform. Vi arbetade sedan vidare med ansiktena i klassrummet, de fick en kropp, ett liv, en identitet och en plats – de levde alla någonstans i universum på en främmande planet, i sitt eget hus, efter sina förutsättningar. Fantasi blandades med nyvunnen fakta och manifesterades i barnens bilder av egna världar. Barnen hade kul. De samarbetade bra, en del tramsade lite när de skulle teckna på egen hand, men tog uppgiften på högsta allvar när de samarbetade.

_________________________

 

Mina nyfikna 

händer undersöker med

oväntad finess

 

För att vårt samhälle ska fungera behövs ett stort antal yrkesgrupper och instanser. Alla dessa kännetecknas av olikheter; arbetsuppgifter, kläder, arbetsredskap, arbetslokaler och annat skiljer sig åt på många olika sätt. I årskurs två är det detta tema; yrkesgrupper, instanser och centrala samhällsfunktioner, som vi arbetat med under teckningsprojektet. En sjuksköterska, en lots, en kock och en kokerska är några av de yrkesgrupper vi fått besök av i skolan. Barnen har intervjuat och tecknat av besökarna. På sina skisser har de varit noga med att särskilt få med det som är viktigt för just detta yrke, såsom signalfärgerna på lotsens kläder, vilka gör att han syns i alla väder, de runda knapparna på kokerskans jacka som gör att den snabbt kan dras av om man skulle råka tappa varm vätska på den, kockens välvässade knivar, snickarens verktyg. Barnen har fått titta, fråga, känna på och teckna. De samlade bilder och gjorde teckningar i egna skissböcker.

Slutligen byggde barnen gruppvis varsitt tittskåp föreställande en arbetsplats; i papper, kartong och lera. Allt efter noggranna undersökningar om just sitt valda yrke. Det blir många fina byggen med underfundiga detaljer och iakttagelser.

___________________________

 

Tre olika grupper, tre olika projekt, tre olika åldrar, tre olika arbetslag, tre olika veckodagar. Detta blev utmaningen för mig, hur skulle allt gå ihop? Efter lite igångsättningssvårigheter; - hur skulle jobbet läggas upp, vad skulle göras, vilket var mitt uppdrag, hur arbetade de olika lärarlagen med eleverna, kom vi till slut fram till fungerande metoder. När vi så hade fått allt att fungera, både med barnen samt i kommunikationen med lärarna, var min jobbperiod slut. Det hade varit bra med en längre arbetsperiod och ett tätare samarbete med lärarna, både i upplägg och planering. Jag är fortfarande inte säker på att vi kom in på samma villkor, att det var samma jobb och tankar vi talade om, - med teckningen som läromedel i fokus. Ett drömscenario vore att få arbeta på detta sätt under flera år med samma elever, att få tid och möjlighet till att göra teckningen och det abstrakta tredimensionella  tänkandet till ett verkligt arbetsredskap för barnen. Jag tror att ett lärande med många bottnar ger en gedignare och verkligare kunskap som berikar och utvecklar oss under hela livet.

_________________________

 

Några av teckningens funktioner i tanke- och inlärningsprocesser:

generera och utveckla idéer

undersöka former och mönster 

skapa en förståelse av funktioner

analysera och kartlägga idéer, begrepp, observationer och relationer

visualisera abstrakta begrepp

utveckla ett personligt berättande

göra ifrågasättande observationer

manipulera centrala begrepp och samband

kommunicera med andra

 

Detta kommer att innefatta utvecklingen av:

förmågan att se

urskiljandet av likheter, skillnader, former och mönster

förmågan att förstå skala, proportioner och relationer

hand-öga-koordinationen och motoriken

kunskap och förståelse för material och tekniker

visuell läskunnighet och språkutveckling

en värderande och kritisk förmåga samt bildandet av en personlig synvinkel

flexibilitet och förändringsförmåga

en högre abstraktionsförmåga  

analytiska och reflekterande färdigheter

en multimedial kommunikationsförmåga

 

Det slutliga resultatet kan bestå av:

skisser och utkast av till hälften genomtänkta idéer

väl genomförda produkter uppkomna genom nära observation

slumpmässiga märken, linjer, och färgfläckar

teckningar innehållande texter, siffror och andra symboler

bildmässiga motsvarigheter till begrepp och relationer

uttryck för djupa känslor

målmedveten objektivitet

möjligheter för produktion i ett annat medium

utveckling och kommunicering av personliga och kollektiva åsikter

utforskandet av material och tekniker

utvecklandet av metoder för att kommunicera idéer

en symbolisk, semiotisk, metaforisk, parakosmisk eller allegorisk bildvärld

ett privat nöje, en social handling eller ett offentligt uppträdande

någon eller samtliga av ovanstående

 

 

____________________________

 

I dag fick vi se

fina fula färger men

ingen sanning fanns

 

____________________________



Projektet presenteras i boken Att teckna är stort – om tecknandets möjligheter och kraft
Nordiska Akvarellmuseet, 2014 

 

« Tillbaka